Magsjuka - thank you very much dagis!

Visst var vi beredda på att vi skulle få hem en jädra massa skit när Isolde började på dagis. Men man kan ju aldrig förbereda sig på att det ska kunna bli så jävligt. Förra torsdagen när jag hämtade Isolde på dagis stod det på tavlan "Vi har haft fall av magsjuka". Jag läste och tog in informationen men lyckades glömma det hela innan vi nått hemmet igen.

Men jag blev abrupt påmind vid 22-tiden samma kväll när Isolde skriker från sin säng. Till saken hör att hon i princip aldrig vaknar på natten utan sover från 18.30-19.00 till 06.30-07.00 varje natt. Så när hon skrek gick jag naturligtvis dit och då var hon helt nerspydd från topp till tå och satt och grät i sängen. Hon sa att det var vatten i sängen och blött och kallt... hon visste ju inte vad som hade hänt stackars lilla gumman. Så det var bara att slänga in henne i duschen, av med pyjamasen, bort med sängkläderna och in med ALLT i tvättmaskinen. Sen på med ny pyjamas och nya sängkläder och sen vila lite i soffan med mormor som kommit samma kväll. Sen lagom när Mjuke (hennes älsklingsnalle) var nytvättad var det så dags för Isolde att sova igen. Men då sekunden innan jag hinner lägga henne i sängen kommer en ny kaskad. På hela henne och hela mig och stora delar på golvet. Jättemysigt. Verkligen. Eller inte...

Så var det på det igen. Av med alla kläderna på oss båda, in med oss i duschen, in med alla kläderna i tvätten igen och samtidigt tvätta om första tvätten eftersom inte allt gått bort... och sen på med ny pyjamas och lite vila i soffan igen. Sen gjorde vi ett försök igen och denna gången gick det betydligt bättre och Isolde somnade om och sov till morgonen som tur är. Och sen inte ett enda symptom sen dess.

Så på lördagsmorgonen packade jag och Andreas in oss i bilen och åkte ner till Ronneby Brunn. Isolde åkte till farfar och Indra var kvar hemma med mormor. Allt var frid och fröjd. Vi hade en jättelyckad dag och kväll på Ronneby Brunn med mitt jobb. God mat och en trevlig show och trevligt att träffa alla jobbarkompisarna igen. Sen gick vi och la oss vid 01 och som vi hade längtat efter detta. Att få sova i supersköna sängar på ett fint hotell och sova sova sova en hel natt utan att bli väckt av något barn som ska äta eller tröstas. Men icke sa nicke. Jag kunde inte somna då jag hade lite ont i magen. Lite orolig så där. Men så visste man ju inte om det var att man druckit lite under kvällen eller om det var magsjuka på gång... men det blev jag snabbt varse om kan jag lova. Jag sov väl någon timme och sen vaknade jag av att det var ganska så bråttom att få ockupera toaletten och jodå, magsjuka here we come! Sen sprang jag fram och tillbaka resten av natten och mådde satan. Andreas hade vid det här laget inte känt något själv men sen började även han må pyton. Och sen var vi två som sprang skytteltrafik mellan sängen och toaletten.

Så när den fina hotellfrukosten dukades upp för de övriga gästerna passade vi på att knäböja vid toaletten. Detta var det andra vi verkligen sett fram emot denna helg men inte det heller. Camilla och Mats barmhärtigade sig och kom upp med lite te och mackor i fall vi kände för att få någonting i magen men det var många timmar bort vid det laget.

Vid 11 var det utcheckning från rummen men då låg vi och ojade oss som värst så vi fick dispans att stanna kvar så länge vi ville och klockan hann bli 13.30 innan vi orkade släpa oss ut till bilen för att sen i sakta mak ta oss hemåt igen. Vi hann köra ca 10 minuter innan vi fick stanna första gången för att Andreas behövde spy. Sen 10 minuter till innan nästa stopp. Då kände vi att det skulle bli en låååååååååång resa. Men faktum är att sen kunde vi köra på nästan hela vägen hem innan vi fick stanna igen. Sen hem och in för att lägga oss i vår egen säng och dö. Sen var ju mamma tvungen att åka hem och då fick vi snällt ta hand om Indra själva och vid det laget hade jag 39 graders feber och Andreas spydde som bäst. Sen en timme senare dumpades Isolde vid dörren och vi hade fortfarande feber och spydde som bäst. Inte så roligt. Stackars Andreas fick ta hand om barnen för jag låg helt utslagen i sängen och kunde knappt röra mig. Vid 18.30 la vi Isolde för natten och bad till gud att hon skulle sova. Sen tvångslade vi Indra vid 19 och hon sov till 21 och sen åt hon sista gången inför natten och vi bad till gud att hon skulle sova bra. Och tack och lov sov båda två så vi fick sova ut.

Men vilken pärs och vilken pina. Det är inget man vill utsätta någon för kan jag lova. Vi var helt utslagna båda två och var helt skakiga dagen efter också. Usch och fy och ve. Men nu är det över. Thank god.